Rom 2.0 – En helg som gav mig nytt liv (och nya idéer)

Första gången jag var i Rom var 2023. Då stod jag för första gången vid Colosseum och var fullständigt överväldigad. Vi utforskade det även inifrån, och jag tänkte att den här staden har något som jag inte kommer att kunna släppa i första taget. Och jag hade rätt. Jag visste genast att jag skulle komma tillbaka – och i år blev det äntligen av.

Den här gången tog vi oss an hela helgen på ett annat sätt. Ingen jakt på sevärdheter, ingen lista över sådant vi ”måste se”, bara… lugn och ro. Flygbiljetter, ryggsäckar, ett rum i centrum och lusten att uppleva staden precis som den är. Och Rom gav oss allt detta tillbaka med råge.

Jag älskar filmen Gladiator, och även om den inte spelades in i själva Rom påminner varje vrå av staden om den. Stenarna, valven, vyerna mot fjärran… man väntar sig att när som helst få höra folkmassorna på arenan (och så hör man bara en skoter och någon som sjunger på gatan intill – men det har också sin charm).

Och maten? Ja, den var verkligen rena himmelriket. Jag smakade Saltimbocca alla Romana – som betyder ”hoppa in i munnen” – och jag måste säga att den gjorde det med glädje. Mört kött, skinka, salvia, lite vitt vin… enkelt och gudomligt.
Sedan blev det tiramisu från Two Sizes. Har du varit där, så vet du. Om inte, gå dit. Punkt.
Och glassen från Frigidarium? En sådan som får dig att återvända en gång till, ”bara för att gå förbi”, och så hamnar du förstås där igen.

Men de starkaste upplevelserna fick jag med vidöppna ögon – konstnärer på gatorna, målare, musiker, dansare… Alla skapar i nuet, och man dras fullständigt med. Det är precis den energin som alltid ger mig en kick. Att iaktta människor, ljuset, husens struktur, fönsterluckornas färger – allt detta sätter hjulen i rörelse inom mig, och jag känner att nya målningar håller på att födas.

Det här var en helg utan planer, men som gjorde stort avtryck.
Jag åker hem med huvudet fullt av idéer, hjärtat fyllt av lugn och ett leende som fanns kvar även efter att jag landat hemma igen.

Tack för att ni läste den här Romdagboken ända till slutet. Jag bifogar foton – kanske kan de också få er att känna att det ibland inte behövs så mycket. En liten helg, en stor stad och ett öppet sinne.

Arrivederci, bambíni!

”Rom visar dig aldrig allt. Men staden visar dig alltid det du behöver just då.”