Dansen väntade på mig

Den som känner mig vet att mitt liv sedan flera år främst kretsar kring måleriet. Målningar, penslar, dukar och färger är en del av min vardag. Men få vet att jag långt dessförinnan hade en stor dröm.

Dans.

Redan som yngre älskade jag stämningen på danskurserna. Musiken, de vackra klänningarna, energin hos människorna omkring mig och känslan av att för en stund släppa tankarna och låta rytmen leda. Jag gick både grundkurser och fortsättningskurser och såg fram emot min fortsatta dansresa.

När hälsan ändrar planerna

Sedan kom en period i livet som jag inte hade valt själv.

Operationer i benen gjorde det omöjligt för mig att fortsätta med det jag tyckte om. I stället för nya danssteg fick jag ta itu med helt andra saker. Därför lade jag drömmen om dansen åt sidan och accepterade så småningom att jag kanske aldrig skulle återvända till den.

Då anade jag inte hur länge mitt uppehåll skulle vara.

Livet gick vidare

Åren gick.

Det blev arbete, familj, barn och vardagens bekymmer och glädjeämnen. Precis som många andra kvinnor ägnade jag det mesta av min tid åt människorna omkring mig. Dansen försvann inte, den hamnade bara i bakgrunden.

Ändå gjorde den sig påmind då och då. Det räckte med en låt på radion, ett dansuppträdande på tv eller ett minne från tiden då jag tillbringade kvällarna på dansgolvet.

Någonstans inom mig fanns den fortfarande kvar.

En återkomst jag inte hade väntat mig

Efter många år dök möjligheten upp att återvända.

Osäkerheten blandades med entusiasm. Jag undrade om jag fortfarande skulle minnas stegen, om jag skulle passa in bland de andra och om jag skulle njuta lika mycket av dansen som förr.

Svaret kom väldigt snabbt.

Det räckte med några träningar.

Musiken spelade, kroppen rörde sig och jag insåg hur mycket jag hade saknat dansen.

Plötsligt handlade det varken om ålder eller om hur många år som hade gått. Det viktiga var glädjen jag hade hittat tillbaka till.

Mer än bara dans

I dag betyder dansen mer för mig än bara koreografi eller uppträdanden.

Den ger mig energi, nya upplevelser och stunder då tankarna får vila helt. Jag älskar stämningen på träningarna, skratten vi delar och stödet från kvinnor som delar samma passion.

Varje uppträdande påminner mig om att vissa drömmar är värda att damma av, även om vi har lagt dem åt sidan under lång tid.

Det är aldrig för sent

I dag står jag på dansgolvet i scenkostym och ler.

Inte för att allt är perfekt.

Jag ler för att jag har förverkligat något som jag i många år trodde aldrig mer skulle vara en del av mitt liv.

Jag återvände inte till dansen när jag var tjugo.

Hälsoproblem och operationer i benen tog flera år ifrån mig.

Jag kom tillbaka till dansgolvet mycket senare än jag hade föreställt mig som ung.

Men i dag tänker jag inte längre på hur det kunde ha blivit.

Jag gläds åt det som är nu.

Om du också bär på en dröm som du har behövt lägga åt sidan, ge inte upp den bara för att tiden har gått.

Ibland leder livet oss åt ett annat håll än vi hade planerat.

Ändå för det oss ibland, efter många år, till precis den plats där vi alltid har velat vara. 🤎