Om någon för flera år sedan hade sagt till mig att jag skulle ha en egen ateljé, undervisa barn och vuxna, sälja mina tavlor och försörja mig på det jag skapar med mina egna händer, hade jag nog skrattat åt det.

Inte för att jag inte ville. Snarare för att jag då inte alls kunde föreställa mig att jag skulle klara något sådant.

Och vet du vad?

Inte ens i dag känner jag att jag klarar allt. Men nu vet jag att det inte gör någonting alls.

Att vänta tills jag är tillräckligt bra

Jag började teckna porträtt år 2018. Ett år senare började jag måla med akryl.

Jag hade varken en perfekt utrustad ateljé, åratal av erfarenhet, ett genomtänkt varumärke eller en affärsplan på tio sidor.

Jag började helt enkelt.

Självklart kom tvivlen. Är det tillräckligt bra? Kommer någon att tycka om det? Kommer någon över huvud taget att köpa en tavla av mig? Kommer jag en dag att kunna förmedla något till andra också?

Jag tror att många ställer sig liknande frågor. Men om jag hade väntat tills alla försvann hade jag förmodligen aldrig börjat.

Den första tavlan var inte den bästa

När jag i dag tittar på några av mina äldre verk finns det mycket jag skulle göra helt annorlunda.

Och det är bra.

Det är just så jag ser hur mycket jag har utvecklats under de här åren.

Ofta väntar vi på att allt ska bli perfekt innan vi vill visa vårt arbete för världen. Men ingen börjar som proffs.

Bakom varje tavla på min webbplats eller i mina sociala medier ligger timmar av arbete, misslyckade försök, omarbetningar, ilska och glädje.

Ibland ville jag vända hela duken mot väggen och aldrig titta på den igen. 😄 Till slut återvände jag ändå till den.

Och plötsligt hade jag en egen ateljé

Sommaren 2024 tog jag ännu ett stort steg.

Jag öppnade en egen ateljé.

Plötsligt hade jag plats inte bara för mig själv och mina tavlor, utan också för andra människor. Hit började det komma barn som vill teckna och måla, och vuxna som vill ta en paus från vardagen genom att skapa.

Med den nya erfarenheten kom förstås också tvivlen.

Klarar jag det? Kan jag förmedla något till dem? Och framför allt – kommer de ens att ha roligt tillsammans med mig?

Med tiden upptäckte jag att just den här delen av mitt arbete kanske ger mig ännu mer glädje än jag hade väntat mig.

Dessutom har den lärt mig mycket.

Barn väntar inte tills de är redo

Det älskar jag hos dem.

Ger du ett barn en målarduk, en pensel och färger börjar det oftast inte fundera på om det kommer att skapa en perfekt tavla.

Barnet tar penseln och börjar.

Det blandar utan vidare färger som jag aldrig skulle ha kommit på att kombinera. Om något inte blir bra tar barnet en annan färg, målar över något och fortsätter.

Vi vuxna gör ofta precis tvärtom.

Först analyserar vi allt. Sedan börjar vi tvivla och till slut väntar vi på rätt ögonblick.

Men ibland kommer det ögonblicket aldrig.

Att driva eget har lärt mig precis samma sak

Att arbeta för sig själv kan se härligt ut utifrån.

Tavlor, ateljé, kurser, fotografering och sociala medier utgör bara en del av min verksamhet.

Dessutom tar jag hand om fakturor, administration, webbplatsen, kundkontakter, beställningar, marknadsföring och en miljon andra saker.

Det mesta har jag fått lära mig längs vägen, och jag lär mig fortfarande nya saker.

Vissa idéer fungerar utmärkt, medan andra blir totala fiaskon. När något inte fungerar ändrar jag på det och provar en annan väg.

Förr kunde jag nog fundera i veckor på om jag skulle ge mig in i något. Nu säger jag mycket oftare till mig själv:

Prova då. Om det inte fungerar vet du åtminstone att det inte är rätt väg.

Du behöver inte veta vart det leder

När jag tecknade mitt första porträtt hade jag ingen aning om vad som skulle komma sedan.

Stora målardukar tänkte jag inte på då. En egen ateljé kändes väldigt avlägsen. Och jag kunde inte ens föreställa mig hur många människor jag en dag skulle undervisa.

Kanske var det bra att jag inte kände till framtiden.

Om jag då hade sett alla steg som väntade mig hade jag kanske blivit rädd redan före det första. 😄

Till slut kom allt steg för steg – den första tavlan, mer skapande, det första uppdraget, den första kunden, den första kursen och en egen ateljé.

Sedan kom nästa idé.

Och efter den ännu en.

Jag har fortfarande inte tänkt ut allt

Kanske är det just det jag allra mest vill säga med den här artikeln.

Jag har inget hemligt recept och ingen aning om exakt var jag kommer att vara om fem år. Jag vaknar definitivt inte heller varje morgon med känslan av att ha fullständig kontroll över mitt liv.

Ibland tvivlar jag, gör fel eller ändrar mig.

Då och då får jag en idé som känns lite galen. Ändå provar jag den.

Under de här åren har jag nämligen förstått en viktig sak:

Kanske kommer aldrig stunden då du säger till dig själv: Nu är jag äntligen redo.

Ofta förväntar vi oss att först få självförtroende och först därefter göra något.

Jag tror att det fungerar precis tvärtom.

Först gör vi det. Och det är just så vi får självförtroende.

Så om du väntar på något…

Kanske vill du börja måla, starta eget, anmäla dig till en kurs, byta jobb eller äntligen visa någon det du skapar.

Kanske har du en helt annan dröm som du hela tiden skjuter upp till ”någon gång”.

Du behöver inte känna till hela berättelsen i förväg.

Det räcker att ta det första steget.

Sedan kommer det andra. Och plötsligt inser du att du redan har kommit mycket längre än du kunde föreställa dig i början.

Jag tog mitt första steg för flera år sedan med en penna i handen.

Och jag är fortfarande nyfiken på vart det leder mig härnäst.