Varför jag alltid flyr till abstraktionen efter porträtten

Ibland känns det som att porträtt och abstrakt måleri är två helt olika världar.
Ändå älskar jag båda lika mycket 🤎

Jag har precis skickat iväg en lite större porträttbeställning.
En målning med 4 personer och en liten hund 🐾
Eftersom det är en present kan jag tyvärr inte visa den för er ännu. Men jag ser redan fram emot att äntligen få visa upp den i juni.

Varje porträtt är en stor resa för mig.
Många ser bara den färdiga målningen, men inte de tiotals timmar som ligger bakom. Tystnaden i ateljén. Den ständiga koncentrationen. Att studera detaljer. Att fundera över varje skugga, ögonens uttryck eller en liten förändring i ansiktet.

När man målar porträtt kan man inte bara ”koppla av”.
Man måste hela tiden vara mentalt närvarande. Ständigt kontrollera proportioner, porträttlikhet och känslor. Och ibland räcker en millimeter för att personens uttryck ska bli ett helt annat.

Kanske är det just därför porträtt är så mentalt krävande för mig.
Men samtidigt så underbara. För jag vet att jag ofta målar någon som någon annan verkligen håller kär. Ibland blir porträtten en överraskning. Ibland ett minne. Och ibland en present vars stora värde framför allt ligger i känslorna.

Och jag uppskattar verkligen att människor ger mig förtroendet att skapa något sådant.

Men när jag avslutar en sådan beställning kommer oftast en sak helt av sig själv…
Längtan efter att fly tillbaka till det abstrakta måleriet ✨

Och det är precis det som händer nu.

På staffliet har jag redan förberett två nya abstrakta målningar, och jag längtar nog mer efter dem än efter semestern 😄
Båda kommer att gå i jordnära toner. Mycket struktur, lager, rörelse och känslor. Sådana där målningar som växer fram mer ur en känsla än ur en plan.

Jag älskar stunden när jag står framför en tom duk och faktiskt inte själv vet exakt vad som kommer att växa fram.
Jag känner bara färgerna, stämningen och energin som jag behöver få in i målningen.

Och vet ni vad?
Jag har en känsla av att de här två nya målningarna kommer att bli alldeles speciella 🤎

Kanske just för att de kommer till efter långa timmar av precision, detaljer och koncentration.
Det abstrakta måleriet blir då en alldeles särskild återgång till friheten för mig. Till känslorna. Till mig själv.

Och jag längtar så efter att få börja visa er de första glimtarna av det här skapandet