Tillbaka i ateljén. Och med huvudet fullt av nya idéer

Sommarlovet är slut. Och som varje år känns det som att det gick misstänkt fort.

Sommar, utflykter, semester, dagar utan väckarklocka och utan att ständigt hålla koll på tiden… och plötsligt förbereder vi skolväskan, förskolan och fritidsaktiviteterna igen och försöker allihop minnas hur våra vanliga rutiner egentligen såg ut.

Dessutom ska Vašík i år lära sig att ta sig hem på egen hand, Toník har sina förskolerutiner, och till det kommer fritidsaktiviteter, familjen och alla vardagens måsten.

Och någonstans mitt i allt detta finns förstås jag och min ateljé. 😊

Så nu börjar allt sakta falla på plats här hemma.

Och jag är på väg tillbaka.

Tillbaka till ateljén. 🤎

En sommar utan att måla? Det går nog inte för mig

Även om jag försökte ägna sommarlovet främst åt familjen och barnen var min sommar definitivt inte helt utan arbete.

Jag hade flera beställningsuppdrag även under sommarlovet. Mellan våra sommarplaner återvände jag därför till penslarna, pennorna och de påbörjade arbetena.

En del blev färdigt, andra målningar väntar på mig just nu och några beställningsuppdrag behöver jag slutföra inom den närmaste tiden.

Men under sommaren arbetar jag på ett helt annat sätt än under läsåret. Jag har inga fasta rutiner och vill egentligen inte ha det heller.

Sedan länge anpassar jag mitt arbete efter familjen och barnen. Inte familjen efter mitt arbete.

Ibland kräver det en hel del logistik, men det är precis så jag vill ha det.

Nu har september kommit och med den stunden då jag åter öppnar kalendern, planerar, skriver in, stryker, flyttar om… och sakta inser allt jag egentligen skulle behöva hinna med under de få timmar då barnen är i skolan och förskolan. 😊

Just nu pusslar jag framför allt ihop kurstiderna

En av de första sakerna jag tar tag i nu är måleri- och teckningskurserna för barn.

Jag skriver efter hand till föräldrarna till de barn som gick hos mig redan förra läsåret och tar reda på vilka tider som passar dem i år.

För vissa är schemat ungefär som förut, för andra har det förändrats helt. Nya fritidsaktiviteter har tillkommit, skoldagarna slutar vid andra tider, och så är det fritids och andra åtaganden.

Och nu försöker jag få ihop allt.

Mitt alldeles egna årliga september-Tetris. 😊

Samtidigt har många nya kursintresserade hört av sig under sommaren, vilket gör mig oerhört glad.

Så om du är en av dem som redan har skrivit till mig och fortfarande väntar på en konkret tid, jag har inte glömt dig. 🤎

Jag ber bara om lite tålamod till.

Först behöver jag ta reda på vilka tider som passar barnen som redan har gått hos mig och sätta ihop de olika små grupperna. Sedan hör jag efter hand av mig även till nya intresserade, beroende på vilka platser som finns kvar.

Jag längtar redan efter att ateljén åter ska fyllas av stafflier, färger, penslar, prat och det där härliga kreativa stöket.

Visst kan tystnaden i ateljén vara skön ibland…

men när den är full av barn och skapande har den en helt annan energi. 🤎

Beställningar, målningar och lite tid för eget skapande igen

Vid sidan av kurserna återvänder jag förstås också till mitt eget arbete.

Jag har beställningar som jag behöver slutföra, fler överenskomna målningar och förstås också mina egna idéer.

Och som alltid har jag fler idéer än tid. 😊

Ibland tänker jag att jag skulle behöva en ateljé till, ett extra par händer och helst några extra timmar varje dag.

Men kanske är det just det här som hör skapandet till.

Vissa idéer dyker upp och måste få komma ut direkt. Andra bär man med sig i huvudet i flera månader. Och så finns det de som långsamt växer till något mycket större.

Just en sådan idé bär jag själv på nu.

Jag har något nytt på gång

Vid sidan av kurserna, beställningarna och mitt eget skapande förbereder jag nämligen också ett nytt projekt.

Det är väldigt personligt för mig och har vuxit fram inom mig under en tid.

Än så länge vill jag inte avslöja precis allt om det. Inte för att jag vill hålla er på sträckbänken. 😊

Jag tror att vissa saker behöver få ta form innan man delar dem med andra.

Men jag kan avslöja att det kommer att ha en koppling till det som nog ligger mig allra varmast om hjärtat i mitt skapande.

Till målningar, människor, deras berättelser och minnen som vi inte vill låta försvinna.

Det är en tanke som verkligen ligger mig nära. Om jag lyckas föra in allt jag just nu har i huvudet och hjärtat i den, tror jag att det kan bli något vackert.

När tiden är inne kommer jag självklart att berätta mycket mer om projektet. 🤎

Och så har vi Mallorca kvar

Åtminstone här på bloggen. 😊

Det kommer nämligen definitivt ett eget inlägg om vår semester i år.

Den här gången var det dessutom inte någon helt vanlig familjesemester.

Våra pojkar hade nämligen ingen aning om att vi skulle flyga till Mallorca.

Vi höll det hemligt för dem hela tiden som en överraskning.

Hur vi planerade allt, vad pojkarna trodde skulle hända, när de fick veta att vi skulle resa bort, när de fick veta vart och hur de reagerade sparar jag till en egen berättelse.

För den här historien förtjänar verkligen ett eget inlägg. 😊

Jag kommer också att skriva om hur det var att besöka Mallorca med barn, vad som överraskade oss, vad vi blev förälskade i och vad som kanske inte riktigt blev som vi hade tänkt oss.

Och förstås också om vi skulle vilja åka tillbaka dit någon gång.

En liten ledtråd?

Det skulle vi. 🤎

September är som en andra januari för mig

De senaste åren har jag blivit alltmer medveten om att ett nytt år för mig inte bara börjar den första januari.

Ett andra litet ”nyår” kommer alltid i september.

Barnen återvänder till skolan och förskolan, nya scheman dyker upp på kylskåpet, fritidsaktiviteterna drar igång och väckarklockan ringer på morgonen igen. Kalendern, som varit lite luftigare under sommaren, börjar plötsligt fyllas snabbt.

Med allt detta återvänder också jag till mina rutiner.

Kurserna drar igång igen, beställningarna väntar på mig och så småningom vill jag också börja med nya målningar.

Dessutom förbereder jag mitt nya projekt, jag skulle gärna vilja skriva mer här på webbplatsen igen och jag har massor av andra idéer i huvudet. Med vissa av dem vet jag inte ens själv ännu vart de till slut kommer att föra mig.

Och jag ser faktiskt fram emot alltihop.

Jag behöver inte ha hela det kommande året perfekt planerat redan under den första veckan i september.

Det räcker att hitta min egen rytm igen.

Följa barnen dit de behöver komma, öppna dörren till ateljén, koka kaffe och ta penseln i handen.

Och fortsätta där jag slutade före sommaren.

Så nu är jag tillbaka igen. 🤎

Och jag är verkligen nyfiken på allt som kommer att växa fram i min ateljé under det kommande läsåret.

Kristýna