Varför jag började måla indianer (och när allt började)

24. 4. 20263 min read

Min väg till att måla indianer började inte med någon plan eller tydlig vision. Jag bestämde mig inte för att just det här skulle bli min stil. Allt växte fram naturligt år 2019, när jag målade min första indian som en present till pappa.

På den tiden hade jag nästan ingen erfarenhet alls. Jag kände inte till måleriets regler, kunde inte blanda färger ordentligt och hade ingen aning om vilka penslar jag skulle använda. Ändå satte jag igång. Jag målade helt på känsla, utan att tänka efter och utan krav på resultatet. Det var just den friheten som gav målningen kraft.

Jag minns fortfarande ögonblicket när pappa såg den. Den där glädjen och äktheten. Det var just då hela berättelsen tog sin början.

År 2020: Indianen som krigare

Ett år senare återvände jag till det här motivet. Den här gången handlade det inte längre bara om att prova sig fram. Det blev en målning av en indian som krigare, för det var precis så jag såg min pappa. Stark, tyst och alltid närvarande.

Den här målningen betydde mycket mer för mig än bara ett porträtt. Den hjälpte mig att uttrycka något som är svårt att sätta ord på.

Sedan kom tystnaden

Under en lång tid lämnade jag indianmotiven bakom mig. Det var inget beslut, snarare ett naturligt avstånd. Vissa saker behöver tid. De går varken att planera eller tvinga fram. De måste mogna av sig själva.

År 2024: Änglalik indian

Vändpunkten kom år 2024.

Då skapades målningen ”änglalik indian” med namnet Angeliánka, som bar på en helt annan energi. Jag målade den för att stödja en fantastisk tjej. Den här gången lade jag in mer mildhet, ljus och hopp i målningen.

Målningen såldes sedan på auktion och fortsatte sin egen väg.

Den hamnade ända i Egypten.

Än i dag känns det otroligt hur långt något som skapats ur ren känsla och en vilja att hjälpa kan nå.

År 2025: En återkomst jag inte hade väntat mig

Efter flera år dök indianmotiven upp igen. Den här gången med mycket större kraft.

De kom inte ur tanken, utan inifrån. Utan planering, utan strategi.

Plötsligt visste jag att jag ville måla dem igen.

Så småningom insåg jag att det inte bara handlar om motivet. Det handlar om känslan jag lägger i målningarna. Indianerna blev en naturlig del av mitt skapande.

Kanske är de inte för alla. Och det är helt okej. Den som känner det, vet.